Tigerliljan's Weblog

Uppriktigt, jag undrar hur det ska gå med den kommande natten. Det är en stund kvar förstås, men jag är stressad redan. Dagen har gått i trötthetens tecken. Något annat kan jag inte säga. Jag handlade ju och det är jag tacksam för så här efteråt. Och i den här dimman tittade jag mig runt i badrummet och insåg att det var läge att skura handfat och speglar, göra lite handtvätt och så är det ju den här vita plasthyllan med fyra hyllplan, där maken har sina rakgrejor på översta hyllan bredvid handfatet. Den blir alltid väldigt dammig och eftersom Yngste förmodligen stutsar in ett dygn i slutet av veckan, så vill jag att det ska se lite prydligt ut. Jo, jag inser att det är fånigt, jag ska självklart städa den för min egen skull, men det blir inte alltid så. Men just nu är den ren. Och jag antar att jag tror att det blir nån sorts slut på veckan, även om jag just nu är tveksam om det blir en morgon.

Många gånger är jag väldigt tacksam för mobilens kamera. Det hjälper minnet för mig. I dag kunde jag kolla och se att jag gjorde plantering på kyrkogården den 12:e juni förra året, så då är jag inte så sent ute. Tanken är att plantera i morgon, om min väderapp stämmer blir det inget regn, i dag är det fortfarande lite oklart. Har jag dessutom lite tur kanske jag sover mer i natt. Men maken, som rimligtvis också sov uselt i natt, var absolut tvungen att ta sig upp från sängen och titta på omröstningen i riksdagen. För min del hade jag räknat ut exakt hur det skulle gå. Och det är inte jag som tittar på debatten i riksdagen, ibland undrar jag hur många som gör det. Jo, jag är relativt politiskt intresserad och rentav kunnig, men en del debatter är påfrestande av många olika skäl. Jag inser att det inte är ett bra skäl att jag inte orkar med folk, som börjar nästan varje inlägg med ‘nämen…’, men har man börjat höra sånt, så kliar det i öronen.

Den där att det ordnar sig om man bara andas in, den försvann under natten, kan man säga. Maken vaknade 01, 02, 03, 04 och 05. Så även jag. Sen vaknade jag 07.15 och kom på att det var dags att veckohandla, men först ville maken till badrummet och sen kunde jag göra mig i ordning lite raskt. Nå ja, dagen pågår. Jag har hängt upp en omgång tvätt här nyss och om jag inte somnar innan blir det risotto med kycklinglever. Och självklart förstår jag att det är väldigt knepigt för maken, men det är svårt för oss båda. Jag skulle gärna sova lite mer, jag skulle gärna ha nån att småprata med när jag äter frukost eller öht vid matbordet, jag skulle gärna kunna göra nån utflykt i all enkelhet, men med all planering som ska till, så blir det mer än jag orkar. Det händer att bekanta tycker att det inte skulle vara särskilt mycket problem, men det är väl lite svårt att förstå hur vi har det hemma hos oss. Det här med att prata – det är rätt vanligt att han tappar första delen av en mening, om jag säger något, och det blir tröttsamt att säga nånting då. När han pratar med andra samlar han ihop sig och lyssnar till hela meningarna, men med mig tycker han väl inte att det behövs, för det är säkert ansträngande. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig det här.