söndag, 5 juni, 2022


Dags att sitta en stund på uteplatsen och vila. Det var en ansträngande upplevelse med kvällens mässa. Den hurtiga kyrkvärden skyfflade till oss psalmböcker och sade att hon hade bråttom. Vi var i mycket god tid och jag hade mycket väl kunnat förse mig med böcker. Sen kollade jag lite raskt och såg att ledstången till koret inte var på plats, så jag gick ner till den snälle vaktmästaren och bad honom montera den, inga problem, men då hade kyrkvärden hunnit hasta dit och hon hann då gnälla på honom, och jag blev väldigt generad. Sen var det rätt ansträngande för maken ändå och så efteråt skulle han till varje pris stå och vara social, fast han inte alls orkade. Och med uppbådandet av alla sina krafter tog han sig sen in i bilen, men nu har vi druckit kvällste och han sitter tryggt i sin kära fåtölj. Denna dagen ett liv, eller hur farbror Melker nu sade på Saltkråkan.

Det är ju rentav Pingstdagen och det borde vara en stor högtid, kan man tänka, men åtminstone i år hos oss, blir det lite annorlunda. Maken vill inte väcka uppmärksamhet, som han säger, så det var inte aktuellt att åka till vanliga kyrkan. Men klockan sex i kväll får vi sätta oss i bilen. Nu har vi ätit en god lunch, anpassad till helgen, tänkte jag. Kyckling med vitt vin, vitlök, timjan, kapris och smörstekta champinjoner. Sen drack vi kaffe med kladdkaksmuffinsen och maken klämde raskt i sig sin och jag tog det lite lugnare, men när han sträckte sig efter min kvarvarande bit, så var jag raskt där och högg den. Jag hade blivit sur om han snott den, märkligt nog ser han alldeles utmärkt att det finns en bit kvar där, trots att min assiett står hos mig.