När jag stod där och blandade sallad och kokade ärtor blev jag helt plötsligt så himla dålig. Hjärtat slog och jag blev alldeles kallsvettig. Jag försökte bara ta det försiktigt, tuggade mig långsamt igenom min tallrik och satt stilla. Sen koncentrerade jag mig så gott det gick och körde och hämtade maken och packade ihop alla hans saker och till min stora lättnad bar en stark personal ut väskan till bilen. Jag har nu lyckats hjälpa maken, så han sitter i sin älskade fåtölj och läser tidningen TÅG som kom med posten idag. Jag ligger ner på sängen och tänker att om en liten stund kan jag nog sätta mig upp och sticka lite grann.