lördag, 7 maj, 2022


Ibland blir det så där att många små projekt samlar sig på hög. Flera dagar gick jag och tittade på min hög med bh:ar, som handtvättas, och jag fick bara inte till den ganska minimala energi som behövs, men i går så. Och så vaniljrutor i dag, maken (och för all del jag också) har ätit tråkiga kex till kaffet flera dagar, men nu är det klart. Och just nu kokar jag svartvinbärsmarmeladen, den som vi gärna tar lite till en rostad macka. Så nu kan jag väl börja gnälla över dom oputsade fönster. Eller ta det lite lugnt.

Det går ju lite upp och ner, livet. Just nu är det lite tungt, det känns som om livet i största allmänhet varit (och möjligen är här och nu också) en rätt märklig historia. Jag kan noga räknat inte komma ihåg något bra jag gjort, allt har försvunnit i någon sorts dimma. Och jag antar att det går över, att det bara gäller att avvakta. Och i morse tittade jag ut och såg ett sällskap unga män, som tydligen skulle åka med tåget. Jag gissar att han som hade ljusrosa trikåer och en mer starkt rosafärgad balettklänning med kort tyllkjol var festföremålet. Jag utgår från att det var en svensexa i begynnelsen. En lättnad att slippa det ändå. Och efter flera dagars prokrastinering har jag nu en långpanna med vaniljrutor på diskbänken.