söndag, 1 maj, 2022


Åtminstone var det tyst när jag hjälpt maken med täcket och sagt god natt. Så nu sitter jag här i friden och har i bakgrunden ett program om portvin. Yngste tog ju en tur till Portugal i höstas, så en del av omgivningen har jag sett på hans bilder. Just nu är han f ö på jobbresa i London. Han skickade bild på hotellet, himla trevligt, men nog såg det ut som om man hade heltäckningsmattor. Jag förstår inte den engelska förtjusningen där.

Och annars stickar jag och tittar lite bekymrat på den färgbild på en färdig tröja, som finns i mönstret. Jag försöker trösta mig med att det kan vara fel på färgåtergivningen eller att garnerna ju är handfärgade. Hur som helst så stickar jag inte så här sent på kvällen. I morgon är också en dag, eller hur hon sade, Scarlett O’Hara.

I vanliga fall är jag medveten om att jag har ganska sena vanor, jag sitter i all tysthet när maken lagt sig och brukar sen borsta tänderna strax efter halv tolv. I går tänkte jag satsa en kvart tidigare, vi hade ju haft granndotterns musik i öronen till kvart över tolv och så skulle vi åka en kvart tidigare till kyrkan eftersom vägen är omledd. Men tösen här bredvid hade en mer energisk fest med musik till kvart i ett i stället, och så kom det en bil och stannade här utanför med riktigt rejäla högtalare, så där så allt i omgivningen vibrerade. Det var inte heller så sövande, om man säger så. Ingetdera har hänt förut, och jag antar att grannmodern var på egen tillställning och var omedveten om festen här. Dom var alltså inte jättehögljutt berusade eller så och musik numer har ofta inte det där kraftfulla bassoundet, men ändå. Rätt mycket ljud, mer ljud än jag tycker är rimligt i ett hus där de flesta lägger sig betydligt tidigare. Nå ja, vi kom upp i morse, men det känns lite segare än vanligt.