måndag, 31 januari, 2022


Äldsta ringde en liten stund och som vanligt stoppade jag hörlurarna i öronen och plötsligt kom maken i synfältet och var upprörd. Han hade varit i badrummet och det hade ringt på dörren. Jag hade inte hört alls, men jag drog ut ena luren och gick till dörren och öppnade. Ingen där. Så jag klev i mina slippers och tog ett par steg på uteplatsen. Två ytterdörrar bort stod en kvinna och ringde på. Jag såg förstås bara hennes rygg, men så mycket kunde jag säga att det inte var någon jag kände, så jag gick in igen och försäkrade maken att vi inte hade missat något. Det fick gå ändå.

Det går ändå rätt fort och det märks att det är ljusare, det är bra. Jag vet att det finns människor, som liksom helst sätter sig i en garderob, när ljuset kommer. Inte jag. En stillsam dag, tänker jag, det var lite svårt att somna där vid halv tre (det var lite svårt att vakna också, men jag måste ju upp med maken). Jag låg och tänkte på en liten kort text, som helst ska skrivas den här veckan, och jag vill ju dels ha en bra förstamening och ett bra avslut. Det gör inget om mitten är läslig också, men ändå. Så det var lite stress där. Det är värre på natten. Jag hade haft ett litet utbyte med uppdragsgivaren i går kväll, och han lyckades vara rolig på bara tre meningar, en del har gåvan.

Äldste skickade f ö en bild på deras lilla elverk, dom hade fått ett par timmars elavbrott, så dom hade startat det, en omvänd Greta, som Äldste uttryckte det. Sen eldade dom förstås i vedspisen också, men det är trevligt att veta att man kan hålla frysarna igång om det skulle behövas.