Nu är det dags att sova efter en innehållsrik dag och kväll. Vi åt gott tillsammans med vänner och sen tog vi fram våra stickningar, jag har trots allt någon sorts förhoppning att koftan kommer att bli klar, bara det här att ha orkat börja om är en bra känsla. Och vi enades om att ljuset i dag gav hopp om nya tider. Jag är så tacksam för den omtanke jag möter.