Bilen börjar tjata om att det är dags för rutinservice och i dag kom det rentav ett sms i ämnet, så jag tog mig samman och bokade via sms:et då. Fast det där hur många mil bilen gått, hur ska jag kunna komma ihåg det? Ingen aning faktiskt, så jag letade reda på pappret från hjulbytet och lade till en slumpmässig summa. Dom får väl ta emot bilen iaf, tänker jag. Det blev nästa tisdag, kvart i nio, inte bästa tiden här, men det ska väl gå. Fast just nu är jag nästan besatt av tanken att i natt får jag sova utan att ställa mobilen och jag får rentav ligga kvar och dra mig under täcket en liten stund i morgon bitti.

Sen lyckades jag hitta adresserna till dom tre personer, som räknas som praktiskt ansvariga för makens avlastning och skickade ett litet mail om den nya medicinsituationen och hur man kanske kunde hantera nätterna. Dvs där finns det ju personal, som i princip har som uppgift att vara vaken på nätterna och kanske rentav kunde svänga förbi makens rum och hjälpa honom upp vid 3 och halv sex, så där som jag gör, när jag tar mig upp ur sömndimmorna. Fast med skillnaden att dom väl inte har sömndimmor. Ja ja, det kanske ger effekt, vem vet.