måndag, 24 januari, 2022


Sen var jag tillbaka här hemma och maken på avlastningen och jag hade handlat inför kommande vecka och helg, så jag ska slippa det på fredag. Då får man också notera att den där läslampan, som finns bredvid makens fåtölj, var rätt ostadig. Maken klagade när jag höll på och plockade upp hans grejor i badrummet, inklusive att jag flyttar handduken från kroken, som är belägen två meter från handfatet, till värmeslingan som är alldeles bredvid handfatet (någon borde ha tänkt, för det kan inte vara bra för någon), men han fick vänta tills jag var klar där. Då såg jag att något var fel med själva hopsättningen av lampan, dvs en skruv verkade vara lös (på lampan), så jag fick skruva loss den från bordet, dra ur sladden och jo då, en av två skruvar var helt lös. Den fanns lyckligtvis kvar bredvid hålet den borde varit i, men jag hade förstås ingen skruvmejsel, jag hade en skiftnyckel, men det hjälpte ju inte. När jag kollade runt i skåpen i rummet, så fanns det en liten sax, som jag kunde använda, så jag skruvade ihop den och fäste den vid bordet igen och såg till att höjden var lagom. Hoppas jag. Och en av kvinnorna i personalen var tydligen en av dom jag skrivit till, så hon skulle säga till nattpersonalen, sa hon. Bra så här långt. Nu ska jag andas ut lite innan jag tar hand om sopsorteringen. Det blev inget limpbak, trots allt. Det går att göra det nästa vecka.

Bilen börjar tjata om att det är dags för rutinservice och i dag kom det rentav ett sms i ämnet, så jag tog mig samman och bokade via sms:et då. Fast det där hur många mil bilen gått, hur ska jag kunna komma ihåg det? Ingen aning faktiskt, så jag letade reda på pappret från hjulbytet och lade till en slumpmässig summa. Dom får väl ta emot bilen iaf, tänker jag. Det blev nästa tisdag, kvart i nio, inte bästa tiden här, men det ska väl gå. Fast just nu är jag nästan besatt av tanken att i natt får jag sova utan att ställa mobilen och jag får rentav ligga kvar och dra mig under täcket en liten stund i morgon bitti.

Sen lyckades jag hitta adresserna till dom tre personer, som räknas som praktiskt ansvariga för makens avlastning och skickade ett litet mail om den nya medicinsituationen och hur man kanske kunde hantera nätterna. Dvs där finns det ju personal, som i princip har som uppgift att vara vaken på nätterna och kanske rentav kunde svänga förbi makens rum och hjälpa honom upp vid 3 och halv sex, så där som jag gör, när jag tar mig upp ur sömndimmorna. Fast med skillnaden att dom väl inte har sömndimmor. Ja ja, det kanske ger effekt, vem vet.