torsdag, 20 januari, 2022


Den där promenaden var oväntat halkig, trottoarerna var helt täckta av ett tunt knaggligt islager och det var illa nog, men på ett ställe hade det droppat från taket och det var alldeles klar is, som inte syntes, men jag halkade till lite raskt. Men det gick bra, tack för det. Jag dök in på systemet, jag tänkte att det var nog lite glest där just då. Och jag läser dom där små skyltarna på kanten av hyllorna, ‘ungdomligt vin’, vad betyder det egentligen?

Sen åt vi ärtsoppa och den betagande danska osten på knäckebrödet. Fast sen var jag tvungen att gå ut med soppåsen, där jag lagt kanter från osten, för det blev lite väl aromatiskt.

Och jag har förstås inget alls att göra med dom där bestämmelserna om familjekarantän, jag sitter där jag sitter. Fast jag läste nån artikel, där den som skrev tyckte att det var märkligt att vi ska gå till jobbet, men vi får inte göra andra sociala grejor. Och jag säger igen, att jag är inte alls inställd på något socialt liv alls. Det är klart, om nu personalen håller sig tillräckligt frisk, så är maken på avlastning nästa vecka och visst är jag mer social då. Men vi kan t ex inte gå ut och äta, tänker jag.

Min väderapp påstod att det skulle komma snö sent i går, och när jag tittade ut innan jag lade mig, så snöade det. Det blev kanske två centimeter och lite grann blåste det, men inte mycket, så jag förstår att vi är lyckligt lottade. Ärtsoppan i dag känns väldigt rimlig. Nu väntar jag bara på att tvättmaskinen ska skrika på det där gnälliga viset, så jag kan hänga upp det som tvättats, och sen ska jag ta en liten (väldigt liten) promenad ute i det ganska kalla solskenet. Jag är så tacksam över min varma vinterjacka, inte minst över kapuschongen som har ett väldigt mjukt lurvigt inre. Det är så skönt att det är varmt om öronen. När jag var yngre gick jag alltid barhuvad och tyckte att det inte var några problem alls, men med stigande ålder vill jag vara varm om huvudet.