Ljuset som jag tjatar om, men det är så härligt att titta ut. Det är nog lite kallt, men här inifrån är det vackert. Och snart ska jag göra cannelloni med spenat och mjukostfyllning och krossade tomater runt. Det doftar så härligt och jag minns för alltid första gången jag åt det. Jag hade hälsat på maken på hans rehab under stormen Gudruns efterspel, Yngste var hos Tvåan och när jag kommer dit är det ljust och varmt och den där underbara doften av tomat och parmesan, det var så hemtrevligt, det finns inget bättre ord. Och lite av den känslan hänger fortfarande kvar.

Dagarna går rätt fort utan att jag lyckas göra särskilt mycket, men jag var ändå nöjd att jag kom på att det var läge att betala räkningar i dag, eller iaf att lägga in dom.