Det kan man iofs vara tacksam för, allt som kan tänkas hända är ju inte så att man applåderar precis. Jag tänkte vidare på det där schemat om hur man enklast läser Bibeln på ett år och hur jag skulle få ihop Nya testamentet. Jag har ju gjort det här i många år, men det är alltså lite olika hur Påsken ligger och jag kunde inte precis hitta en perfekt match i bevarade listor, så jag tänkte att det kan vara lika bra att göra det lite rejält från början, så jag gjorde klart på förmiddagen. Annars har jag brukat ta en månad i taget, men nu är hela året klart.
Annars skyndade jag mig förstås hem efter handlandet i går, för jag ville titta på Mandelmans. Från början tyckte jag dom var rätt påfrestande, hans fnittrande och ständiga projekt, och hennes enorma duktighet och matlagning i trädgården. Sen fastnade jag vid något tillfälle, när han pratade om sina tankar inför höstslakten, och sen har jag tittat. Det är klart att jag förstår att allt inte visas, verkligen, men i går var det ju lite speciellt eftersom dom var så berörda av att alla barn nu flyttat från huset. Iofs tänkte jag att det kan hända att något barn studsar in ett tag igen, vem vet – det har hänt både oss och andra, men det är klart att det känns som en utmaning. Och jag hoppas för dom, och för andra i deras situation, att dom får friska år tillsammans, för det är inte självklart. Jo, man kan ha ont i ett ben, man kan känna att det är nödvändigt att ändra rutiner. Men det är skillnad när hela ens tillvaro vänds upp och ner. Jag hade önskat oss några friska år, det hade jag.
Tigerliljan's Weblog 