måndag, 10 januari, 2022


Det var Äldste, som ägnat sig åt kommunala ting här i närheten och passade på att titta in. Så roligt att se honom. Han visade bilder också på någon komplicerad lösning på ett dörrfoder, huset är rätt gammalt och har satt sig en del förstås och det hade inte proffssnickaren tagit hänsyn till innan Äldstes familj flyttade in, men nu hade han löst det så att han var nöjd.

Sen tittade jag på första hälften av Men Who Sing, eller vad den nu heter, en sorts dokumentär om en walesisk manskör, så rörande. Dessutom talar dom väldigt mycket walesiska, detta totalt obegripliga språk, men det låter vackert när dom sjunger.

Och Äldsta skickade bilder från utflykt till Stockholm i dag, dom hade kunnat äta lunch med Yngste och sen hade dom varit ensamma i slottsboden.

Man ska alltså inte ge upp, den finns där, solen. Och i natt var jag så totalt utmattad att jag somnade om både vid halv tre och sex, när vi varit uppe. Sen vaknade jag lite före väckningstiden vid åtta och kunde stänga av, tacksam för det, men det var väldigt varmt och alldeles väldigt bekvämt där under täcket, så det var frestande att ligga kvar. Men dagen hade ju börjat, så det var bara att hoppa på tåget s a s. Och jag tänkte lite optimistsikt att nu var det kanske bättre, och det är det kanske, men ändå. Det känns väldigt bra att sätta sig ner, när maten hamnat på bordet. Så ringde Tvåan och berättade om deras liv, kära rara familjen. Yngste hade ju, till sin egen omåttliga irritation, missat att packa ner presenten till äldste systersonen. Han, systersonen, hade ju fått en gammaldags skivspelare i födelsedagspresent och önskat sig skivor. Yngste hade gått in i en fysisk butik bredvid Clara kyrka, typ, och köpt något lämpligt, som han alltså glömt hemma. När han kom tillbaka skickade han skivan till systersonen och berättade att han gjort det, men ingenting kom. Så småningom låg det en etikett i postlådan, med äldste dottersonens namn och adress då, men inget paket. Troligen har etiketten lossnat och paketet ligger anonymt nånstans, men etiketten kom fram. Och Tvåan sa – ‘när folk har klagat på postnord, har jag tänkt att dom gör nog så gott dom kan, men nu är jag lite sur faktiskt’. Ja ja.