Dessutom en morgon med snöfall. Natten var rätt eländig, jag kunde inte sova där på mitten och om man tappar tre timmar så blir det segt, när dagen väl kommer. Vi fortsätter snora och nysa, så det är bara att försöka ta det lugnt och låta tiden gå. Vi har inte feber och har fortfarande kvar lukt och smak, i den mån man nu har det i det här jättesnoriga skicket. Maken ville se en del av The Crown, så det gjorde vi. Vi har inte hunnit längre än Profumo, så det finns lite kvar. Sen försökte jag läsa lite i Markusevangeliet, fyrahanda sädesåker, som det hette förr iaf, men jag somnade mitt i och fick börja om ett par gånger. Och sen, när laxsoppan var kokad, fick jag sitta en stund och koncentrera mig innan jag kunde börja äta. Jag förstår att det kommer att bli bättre, men faktiskt – det är rätt länge sen vi var så här krassliga.