onsdag, 5 januari, 2022


Den där som i morse var lite täppt i ena näsborren har nu utvecklats till en sån där rinnande historia, som plötsligt bara droppar, och så kan det bli tio kraftiga nysningar i följd. Jag förstår att jag kommer att överleva natten, men jag skulle – för både makens och min del – önska att det vore morgon. Det är en dyster Trettondag och jag kommer att plocka fram nånting ut frysen.

Den kom, rentav tidigare än utlovat, till instaboxen vid coop. Apotea har tjatat i fyra eller fem sms att dom snart ska packa den osv, men nu kom den ändå. Och jag gick iväg med munskydd ordentligt på och lyckades till slut fatta att det fanns två uppsättningar, A och B, av lådor. Nu står den och laddar och jag har testat att den får plats i det reseetui jag redan har. Annars vet jag att den går på väldigt lätt i necessären. Så nu hoppas jag bara att den fungerar redan i kväll.

När jag vaknade i morse var jag lite täppt i ena näsborren och jag tänkte att det kanske lossnar lättare om jag duschar, så jag stod där i den lagom varma duschen en liten stund. Och lossnar, jo tack, f n känns det som om så där tre liter snor försöker ta sig ut. Jag stod och rensade frysta räkor till lunchen och dels var det väldigt kallt om händerna och sen droppade det ner på skalen eftersom jag inte kunde snyta mig samtidigt. Väldigt irriterande. Och så nyser både maken och jag. Jag är ganska övertygad om att det är en helt vanlig förkylning, Yngste hade något liknande och konstaterade att det gick åt en hel del näsdukar. Nästa gång jag handlar ska jag fylla på förrådet.