När vi åkte till kyrkan var vi rörande överens om att söndagen efter Nyår förmodligen inte är en stor kyrkogångsdag, men det var märkligt många bilar på parkeringen. Det visade sig vara en liten släkting till ena kyrkvärden, som skulle döpas, och familjen är släktkär, så det var många som kom. Roligt och festligt, själv är jag sällan störd av närvarande barn. Jag behöver ju inte svettas och försöka dämpa det lilla underverket. Det tog en stund, förstås, men jag skulle bara koka potatis när vi kom hem. Sen var maken himla trött efter maten och jag har tjatat oändligt många gånger på att han skulle hålla sig vaken, men nu ligger han och vilar. Han säger att han har en begynnande huvudvärk och det är förstås knepigt. Jag kan bara hoppas att det blir bättre om han vilar.