söndag, 2 januari, 2022


När vi åkte till kyrkan var vi rörande överens om att söndagen efter Nyår förmodligen inte är en stor kyrkogångsdag, men det var märkligt många bilar på parkeringen. Det visade sig vara en liten släkting till ena kyrkvärden, som skulle döpas, och familjen är släktkär, så det var många som kom. Roligt och festligt, själv är jag sällan störd av närvarande barn. Jag behöver ju inte svettas och försöka dämpa det lilla underverket. Det tog en stund, förstås, men jag skulle bara koka potatis när vi kom hem. Sen var maken himla trött efter maten och jag har tjatat oändligt många gånger på att han skulle hålla sig vaken, men nu ligger han och vilar. Han säger att han har en begynnande huvudvärk och det är förstås knepigt. Jag kan bara hoppas att det blir bättre om han vilar.

som det senaste halvåret innehållit någon variant av ‘dimma’, vet jag förstås inte. Dagens är som dimma betraktad rätt svårslagen ändå. En gråvit vägg utanför fönstret. Inte piggar det upp alls, och nattens sömn har varit rätt usel också. Och i morgon ska vi starta med dessa dos-förpackade mediciner och sen ska vi till tandläkaren för nån sorts årlig kontroll också. Jag är lite grann undrande inför det här med medicinerna. Så vitt jag förstår, så får man fjorton dagar i en liten rulle. Och apotekskvinnan sa att dom får leverans varannan torsdag, så det betyder alltså att jag måste stå där trettonde januari och om vi, mot förmodan, skulle åka nånstans någon annan gång, hur gör jag då med det där? Om jag nu inte skulle vara hemma den där varannan-torsdagen? Om man har tablettburkarna själv är man ju liksom oberoende, fast alla säger ju att det här ska vara så smidigt och praktiskt. Jag undrar, jag. Sen blir det inte alls tryggare av att det också innebär medicinbyte (upphörd tillverkning av en av basmedicinerna) och att man markerat andra tider på påsarna. Jag tänker att jag anpassar det till vårt liv ändå. Vi äter frukost senare än första angivna tiden, så då kan vi skjuta andra tider framför oss. Så tänker jag. Och sen ska jag försöka få in det hos personalen på boendet också. Där blir jag trött bara jag tänker på det.