lördag, 1 januari, 2022


Maken har ju en ortos, för att hindra att foten släpar när han går. Det är en sorts ställning av glasfiber (?) som man sätter under sulan i skon och sen spänner man fast den vid vaden, ett kardborrband runt vristen och ett högt upp runt vaden. På sista tiden har båda banden släppt, när han reser sig upp, och då blir det ju inte stadigt alls. Jag skickade efter breda kardborrband på nätet, men har haft lite svårt att förstå hur jag skulle få dit dom på ett enkelt sätt. När maken skulle gå in på avdelningen till avlastningen så lossnade banden förstås och den sympatiske mannen, som mötte oss, sa att det kanske var ludd i kardborrarna och att han kunde rensa. Det glömde han sen, men jag tog tag i det i dag. Det visade sig att det var hur mycket svart ludd (som alltså inte syntes mot dom svarta banden) som helst, så jag rensade dom här taggarna och nu verkar det fungera bra igen. Det är en lättnad med en så enkel liten grej.

Nu är det här ändå. Och fyrverkerierna var kraftfulla. Maken sov igenom alltihop, hur han nu kunde det. Jag gick och borstade tänderna kvart i tolv, och sen tittade jag ut genom fönstren. Man kunde se många raketer genom köksfönstret och åt andra hållet var det också väldigt mycket. Som det lät är det ett smärre mirakel att julgranen på torget klarat sig. Det mesta ljudet avtog väl tjugo över tolv, som det brukar vara.

Och nu är maken duschad och friden råder här. Kyrkan har högmässa vid 16, så det är väldigt avslappnat. Och jag är så tacksam för vänliga hälsningar från vänner på olika håll, det är fint. Och minsta dotterdottern skickade ett eget gottnyttår-sms till mig där i natten, lilla rara hon. Jag kom på att jag hade en miniflaska prosecco i kylen och så hade vi chokladtryfflar med hallonsmak, så det var vårt enkla festande. Bra så. Och det är +4 där ute i diset, också bra.