tisdag, 30 november, 2021


Lite svårt att veta vad jag egentligen har gjort här på eftermiddagen och kvällen. Å andra sidan behöver jag kanske inte hela tiden försöka göra saker. Och i morgon ska det komma mer snö och dessutom blåst. Lite segt är det allt. När jag gick till coop var jag rätt nöjd med mina nya skor, som trots att det inte var särskilt röjt fungerade hyfsat. Men sen skulle jag ju ut på parkeringen och börja borsta snö och runt bilen var det mycket snö redan innan jag började borsta. Då slog mig tanken att jag för rätt många år sen köpte ett par stövlar, som dels anpassades med rymliga skaft och dels kraftiga sulor. Sen har jag tyckt att sulorna gjorde dom tunga och jag har nästan inte alls använt dom. Men nu så insåg jag att skulle jag inte få ner snö och bli blöt om fötterna, så var det nog stövlarna som gällde. Helt perfekta, faktiskt.

Sen greps den iofs trevlige lille granngossen av att det vore en väldigt skojig tanke att åka med sin sparkcykel (eller vad man ska kalla den) här på svalgången, där vaktmästaren borstat bort snö. Nackdelen för alla oss andra i omgivningen var ju att det låter som om åskan går. Och han höll på rätt länge, f ö ren tur att han inte tog med sig mitt lilla bord på uteplatsen av spåren att döma. Nå ja.

Nu hade jag tur, för snön var rätt lätt, men två dm jämnt fördelat över bilen blir rätt mycket ändå. Och sen ska förstås rutorna skrapas. Och sen körde jag bilen till porten här. Man hade hunnit snöröja gatan och det betydde förstås att det var en rejäl vall framför porten. Så jag chansade på var maken hamnar när han gått nerför trappstegen vid porten och så skottade jag bort den där vallen en och en halv meter eller så, och körde fram bilen så den skulle stå med utrymme för framdörren just i den gluggen. Sen gick jag upp och hämtade maken och kom på att det nog var läge att stoppa i fodret i ytterjackan, och sen kom vi i väg. Vid boendet höll någon just på att sanda, och en av kvinnorna på avdelningen hade fått honom att skotta en särskild liten gång till maken, så enormt tacksam för den omtanken. Och jag kan säga att det var ganska slirigt bara den korta sträcka jag åkte.

Jag hade lite löst planerat att ta fram smör, så det skulle vara mjukt och lagom att baka saffransbullar med, men jag hann inte det efter maten, och just nu är jag väldigt tacksam för det.

När jag tittade ut vid fyra, så fanns det ingen snö i sikte, men det ändrade sig. Vid åtta var det väl en dm och nu är det nog två. Det blir ingen bilresa i dag, det blir tillräckligt knepigt att forsla maken en dryg kilometer. Jag gick till coop och köpte en extra mjölkliter och det var förstås inte särskilt snöröjt, hur skulle man hunnit det? Men mina nya vinterskor fungerade bra. Nu vet jag inte alls hur resten av dom här dagarna med avlastning ser ut, det får lösa sig allt efter. Jag känner alltså att jag på något sätt måste få till tre nätter av sömn, jag vet förstås att jag kommer att vakna ändå, men att inte vara orolig, att inte behöva gå upp – det önskar jag mig.