Förmiddagen hade jag tänkt skulle gå åt att uträtta det ena och det andra. Jo då, jag lyckades hämta ut paketet som är födelsedagspresent till yngsta sondottern, jag fick bilen tvättad (det var rätt länge sen), fyra dukar är inlämnade på kemtvätt och så alla blommorna. Jag har köpt vita julstjärnor, en stilfull orkidé (som jag hoppas inte får sköldlöss) och två amaryllisar, en vit som ska få en röd kant ytterst och så en vit med rosa strimmor. Jättedyrt även om jag hade ett presentkort, som jag insåg snart skulle gå ut.

På väg ut från blomsteraffären med mina jättepåsar, så ser jag att jag kommer där i duggregnet att möta en man, som gick lite ojämnt s a s, och han ropar glatt – ‘nej men hej!’ och när jag hör rösten inser jag att det är ju den numer pensionerade mycket avhållne kostchefen i kommunen. En så väldigt rar man, som jag minns med så stor tacksamhet. Klok och rolig. Han var gift med Äldstas förskollärare, hon dog för ett tag sen i något plågsamt. Hur som, vi blev stående där i regnet och jag var så glad efteråt att jag träffat honom och att han känt igen mig.