tisdag, 23 november, 2021


När jag åkte och handlade här på kvällen så var det lite varmare och jag slapp skrapa rutor. Men det är en lättnad när man äntligen kommer hem med kassarna. Och när allt sen är upplockat är det ännu bättre. Dessutom fick jag på eftermiddagen när solen sken energi nog att lägga upp dom där svarta byxorna, som jag köpte i mitten av juli. Plötsligt händer det.

Svärdottern har lite semester den här veckan och ägnar sig åt att spänna papp i det som ska bli lilla minstas rum. Hon är så energisk, jag beundrar henne verkligen.

I dag hade jag ärenden i affärer att klara av, så jag satsade på det. Det kanske var tur, för här och där var det väldigt halt. Men jag satsade på apoteket, där makens saknade medicin nu fanns, minsann. Och jag fick en ny lista med alla nya utskrifter, fortfarande med osäkerheten vad han ska kunna få för ersättning för den där grundmedicinen. Ja ja, det löser sig kanske. Sen skulle jag köpa ett par örhängen till äldsta sondottern och där höll en rask kvinna på att prova nån sorts smycke och hennes man satt tåligt på stolen vid dörren, en av mina absoluta favoritkollegor från den politiska tiden. Så roligt att träffa honom och den trevliga frun också, dagens höjdpunkt. Och jag hittade ett par jättesöta örhängen, bra. Sen drog jag vidare till Lindex och köpte en tröja till lillasystern, så nu är jag klar med sondöttrarna. Men dom fyra kvarvarande barnbarnen är värre.

Det är kallt för våra förhållanden. Is på gräset och bilrutor och den inglasade balkongens fönster var väldigt dimmiga när dagen startade, men nu ser man nästan ut igen. Jag har tagit fram vita bönor och spenat ur frysen, det ska bli soppa sen.

I går kväll tillbringade jag fyra och en halv timme framför datorn och tittade på kommunens budgetsammanträde. Jag tänkte på alla dessa gånger jag suttit där live s a s, inte minst den gången när Yngste var med, fem månader gammal. Jag ammade honom under tiden, men vid tio fick han sista gången och maken kom och hämtade honom, och jag kunde sitta sista biten alldeles på egen hand. Då vill jag minnas att vi var klara strax före tolv, så halv tio i går kväll var ju bättre. Fast det är kanske inte så konstigt, men alldeles för mycket var väldigt välbekant, nästan med karbonpapper, både problemen och argumentationen. Och sen är jag en usel människa, jag sitter och kommenterar särskilt idiotiska tilltag till Äldste, som glatt svarar. Det gick inte före sms. Fast jag minns att min bänkgranne brukade läsa Aftonbladet, när han tyckte det blev tråkigt.