tisdag, 16 november, 2021


Eller ganska iaf. Jag gick till skivaffären här, innehavaren störtade mot mig, vi gick samma grupp i gymnasieekonomi för väldigt länge sen. Jag tyckte väl att jag borde lära mig skillnaden på debet och kredit, och han var väl redan då inne på att starta företag och för honom har det gått bra. Nåja, han hade inte barnbarnets föreslagna skivor inne, men jag köpte ett presentkort. Och när jag hade gjort det frågade jag vad en lp kostar numer, affärsinnehavare log lite och sa att det beror på. Förr var det mer enhetspris, i dag kan dom kosta 240 kr och uppåt. Ja ja, mormor får sms:a lite extra pengar, känner jag.

Och jag lyckades få tag på ett par skor, lämpade för vinter och slask, här i fysisk butik. Rätt nöjd med det, faktiskt. Fast på apoteket trasslade det, så nu har jag skickat ett meddelande till till makens stackars läkare. Så går det, när man äntligen fått sitt bankid.

Denna förmiddag är så väldigt mycket bättre än i går fortfarande. Grått och disigt förstås, men jag har tagit min promenad. Under tiden pratade jag med Äldsta och sen ringde Tvåan. Jag fick tips om födelsedagspresent till äldste dottersonen också, jag ska gå och kolla i en affär som finns just här hos oss i eftermiddag. Sen berättade hon att dom varit och tittat på gymnasium till den lille (inte så liten numer), fast han var bara intresserad av ett val. Möjligen går det bra, även om den linjen har högst intagningspoäng. Han är en händig gosse, även om Tvåan suckade lite och sa att det går väldigt bra för honom fast han inte anstränger sig alls.

Här ska jag koka löksoppa så småningom, lite prinskorv bredvid så inte maken behöver känna sig helt vegetarisk. Och sen är det dags att planera mat för kommande vecka. F ö hoppas jag att vi får en annan sjuksköterska till vaccinationen på torsdag. Hon, som vi hade förra gången, var mycket servicesinnad och vänlig, men hon kommenterade makens svårigheter. Vi sa förstås att det var en stroke för nästan sjutton år sen, och då sa hon -‘men oj, så länge sen, ja numer ordnar man ju det, så ingen drabbas så längre’. Och kanske är det sant, vad vet jag, men jag tyckte det var en helt onödig replik.