Ett litet steg visserligen, men ändå. På uteplatsen har jag en hög blå keramikkruka och jag har haft blå hänglobelia i den denna säsong, och den blommade fortfarande rätt mycket, men jag tänkte att nu är nog ändå gränsen nådd. Jag bytte till en tvåfärgad (röd och vit, inte något mer fantasifullt) ljung. I dom stora blå krukorna har jag också ljung och där lät jag hänglobeliorna vara kvar vid kanten. Det har hänt att dom blommat under Julen, och ena krukans lobelior blev väldigt illa åtgångna av nån sorts larv, som tuggade i sig det mesta, men nu har dom kommit igen och rentav börjat blomma lite försiktigt, så dom hade jag inte hjärta att plocka bort. När dom sen vissnar, så vänder jag på krukan, så syns dom inte.

Sen läste jag, inte utan viss fascination, om en arkeolog, som det var ett program om i går kväll, James Mellaart. Han grävde ut tidiga bosättningar i Turkiet i början av sextiotalet, och gjorde fantastiska upptäckter. Verkligen. Problemet var bara att han nöjde sig inte med dom verkliga upptäckterna, han fabricerade eget material också. Det blev mycket trassel runt hans arbete. Märkligt nog var han dessutom frenetisk samlare, så vid hans bortgång fanns allt material, bokstavligen allt, i hans arbetsrum. Inklusive skisserna till allt fejk.