torsdag, 11 november, 2021


Det var gott med ärtsoppa och inte minst knäckebrödet med den goda danska osten, en sorts ljuspunkt i mörkret förstås. Sen tittade vi på ett till avsnitt av The Crown, stackars Margret gifte sig och Andrew föddes, tiden går. Fast i dag var det himla trassligt att få igång avsnittet, tekniken ville inte alls. Fast just nu är jag mest stressad över planeringen i morgon. Jag fattar inte hur jag tänkte som godkände den föreslagna tiden för bilbesiktning, en fredag 8.25, det är verkligen väldigt misslyckat. Och så däckbyte 11.30, inte heller optimalt. Kanske går det bättre än jag befarar, men nog stiger blodtrycket.

Sen undrar jag, som inte vet hur det ligger till, hur pass patriotiska insekter egentligen är. Jag tittade ju på det där danska projektet om fjärilar och bin och allt möjligt och ideligen förklarade man att för att dom skulle klara sig alls, så behövdes det gamla danska växter, det skulle vara dansk åkervädd, dansk käringtand och dansk vild morot (?). Och man pratade med folk vid ett ganska stort hyreshus, som sa att dom aldrig sett fjärilar på sina balkonger. Nu har ju inte jag dansk åkervädd, eller ens svensk, på min uteplats, men rätt många fjärilar brukar det vara ändå.

Morgondimman har lättat, dvs den har förvandlats till duggregn, men man ser längre ändå. När jag var ute var det mest dimma fortfarande. Mobilen ringde där ute bland löv och dimma, ett obekant nummer, men jag är glad att jag svarade. Först förstod jag ingenting, ett av mina barnbarn heter så, men det var alldeles fel röst. Någon som är drygt tio år äldre än jag, en så rar och genomsympatisk kvinna. Mitt i samtalet så råkade en av hennes katter trampa på larmet (ständigt dessa larm), så min vän ursäktade sig när signalen gick fram till personal. Vi enades om att dessa sista månader var inte vad vi hade tänkt oss, men nu är vi så vana att vi knappt kan leva ett liv som liknar vad vi förut tyckte var normalt. Det är också en förlust. Och sen berättade hon om när hennes man hamnade på sjukhus sina sista dagar förra hösten, hon hann besöka honom en gång och sen slog besöksförbudet till och tre dagar efter dog han utan att hon hade fått komma dit. Nog kan jag tycka att besöksförbuden slog oerhört hårt och rätt godtyckligt mot gamla bräckliga människor.