Äldsta skickade bild på snön hos dom, så hon avstod från promenad. Jag insåg att det var knappast giltigt förfall för mig, så jag gick ändå ut. Ganska milt grått, lite varmare än i går. När jag stod ute i går kväll så var det alldeles stjärnklart och jag såg Orion, men jag tror inte det blev frost i natt. Förresten tänkte jag på att det är inte enbart elfordon, som är farliga för fotgängare. Jag traskade på med ganska rak linje och plötsligt susar en ung kvinna på en alldeles vanlig cykel förbi mig med inte mer än en decimeters marginal, hon skulle svänga framför mig, men jag blev lite stressad.

Nu ska jag samla ihop lite entusiasm och göra matsedeln för kommande dagar. Ärtsoppa ur frysen på torsdag, rökt lax (för det går fort) på fredag, pasta med svamp och skinka på lördag, kycklinggryta ur frysen på söndag. Sen är det måndag och tisdag och i morgon, där kreativiteten ska slå till.

Hemma hos Äldsta hade man suttit och berättat olika saker från ‘för länge sen’, svärsonen kom ihåg en gång när dom var hos oss och sent på kvällen hördes det skott från kyrkogården och man såg ficklampor, som rörde sig. Maken hoppade omedelbart i skorna och gick dit för att ta reda på vad som pågick, skyddsjakt på kaniner visade det sig, men svärsonen tyckte det var rätt raskt av maken. Han sa, som kommentar numer, – ‘morfar var en tuffing på den tiden’, och då tittade lilla yngsta på honom och sa – ‘jag tycker morfar är en tuffing numer också’. Och jag började nästan gråta, jag vet ju att maken sörjer att han inte kunde vara den morfar och farfar han hade velat.