Det regnar rätt mycket. Jag gick till stora brevlådan med ett kort till en äldre vän, som fyller år senare i veckan och eftersom jag inte är hemma sen, så var det lika bra att skicka i dag. Ett skickat kort är väl bättre än inget kort alls, tänker jag. Vi brukar inte skicka kort på varandras födelsedagar, men tidigare i år dog hennes man och vi träffade henne för ett par veckor sen. Hon sa att det känns fortfarande så ensamt, så klart efter många år. Han var präst här i närheten och ett par år efter hans pensionering fick han någon akut krasslighet, kunde inte prata och hade svårt att röra sig. Dom åkte in till akuten och en jäktad (?) läkare sa – ‘men han är ju dement’, men då upphävde en sjuksköterska sin stämma – ‘det är han inte alls, han döpte min lilla släkting i förrgår och det var inget fel alls på honom då’, så då kunde man göra en bättre bedömning. Hoppas det inte händer ofta. Hur som frisknade han till och levde ett helt vanligt liv i många år.

Och jag packar och hoppas att jag inte glömmer något viktigt, det där med makens strumpor förra avlastningen tog mig hårt, så jag är nervös nu för att något viktigt ska glömmas. Det där med strumporna fattar jag i efterhand, för jag hade tvättat förrådet och dom hängde torra i lilla tvättutrymmet. Fast jag känner ändå att pulsen stiger.