Åtminstone känns det så nu. Jag har gått en runda i lägenheten och anpassat våra timrar (eller vad det nu heter), så det är också en anpassning till mörkret.

Gästen kom och medförde en stor påse trattkantareller, som nu ligger i ugnen och torkar. Jag har gjort det förut, men jag googlade för säkerhets skull och då stod det på flera ställen att man absolut inte fick torka i vanlig ugn. Fast det gjorde jag förra gången och det gick utmärkt, och det fanns ett ställe som inte tyckte så, så jag får väl hoppas på det. Det stod också att man kunde torka dom på tidningar och det skulle ta så där tre dygn och det har jag väl inte riktigt, så jag hoppas det går lika bra som förra gången.Och det var så väldigt trevligt att träffa vår goda vän, en så genuint rar person.

I går tittade vi f ö på ett program om hur man spårade smittämnen från digerdöden och böldpest. Man höll på och pysslade med dna hit och dit och olika kolonier av vad man kallade präriehundar i Nevadaöknen och alltihop var fascinerande och lite skrämmande, inte minst eftersom programmet var från 2013 och man med lätt hand berörde ev kommande pandemier. Jag undrar förstås hur dessa forskare har hanterat det senaste året och vad dom skulle vilja tillägga nu. Det kommer kanske fler program så småningom.