söndag, 31 oktober, 2021


Åtminstone känns det så nu. Jag har gått en runda i lägenheten och anpassat våra timrar (eller vad det nu heter), så det är också en anpassning till mörkret.

Gästen kom och medförde en stor påse trattkantareller, som nu ligger i ugnen och torkar. Jag har gjort det förut, men jag googlade för säkerhets skull och då stod det på flera ställen att man absolut inte fick torka i vanlig ugn. Fast det gjorde jag förra gången och det gick utmärkt, och det fanns ett ställe som inte tyckte så, så jag får väl hoppas på det. Det stod också att man kunde torka dom på tidningar och det skulle ta så där tre dygn och det har jag väl inte riktigt, så jag hoppas det går lika bra som förra gången.Och det var så väldigt trevligt att träffa vår goda vän, en så genuint rar person.

I går tittade vi f ö på ett program om hur man spårade smittämnen från digerdöden och böldpest. Man höll på och pysslade med dna hit och dit och olika kolonier av vad man kallade präriehundar i Nevadaöknen och alltihop var fascinerande och lite skrämmande, inte minst eftersom programmet var från 2013 och man med lätt hand berörde ev kommande pandemier. Jag undrar förstås hur dessa forskare har hanterat det senaste året och vad dom skulle vilja tillägga nu. Det kommer kanske fler program så småningom.

Nu är alla klockor på samma tid igen. Köksklockan, som umgås med Braunschweig, och som är den vi utgår från, har ju lite svårigheter med tegelväggarna i köket. Men jag var tidigt uppe (för att vara jag) och plockade ut ett batteri och satte tillbaka det och så klockan ut i inglasade balkongen och när jag tittade efter en halvtimme, så var den klar. Fast den där klockan med lysande siffror i sovrumstaket, den är mer komplex. Jag kunde inte hitta beskrivning på något språk jag var hemtam med, ett papper med vad som kan ha varit ungerska eller polska eller så var inte till någon hjälp alls. Sen fanns det ett papper med franska och italienska, jag valde med viss tvekan den italienska varianten, men det gick inte så bra. Till slut envisades den med att det var fredag i dag och ville verkligen inte ändra sig. Jag svettades där. Och inte hann jag stoppa in i diskmaskinen innan vi åkte till kyrkan heller. Men när jag satt i kyrkan fick jag nån sorts tanke om hur jag skulle hantera klockeländet, minsann, och när vi sen kom hem fick jag ordning på den. Utan bruksanvisning på något språk alls. Tacksam att bilen sköter sig själv.

Nu har vi ätit den enkla söndagsmiddagen och väntar på gästen. Det blir bra. Jag har rentav hunnit lilla promenaden.