En bra förmiddag, och ungefär vid matdags dök solen upp, så maken sitter nu på ett värmande fårskinn i fåtöljen på den inglasade. Jag kan faktiskt inte minnas en höst med så väldigt mycket dimma, men det kan bero på dåligt minne hos mig.

Nu ska jag samla ihop mig till eftermiddagens projekt. Dels ska jag göra en gryta, tre middagar, en äts i morgon och sen ska jag göra två fruktkakor, den ena till Äldste. Smöret ligger framme och blir rumsvarmt som bäst.

Sen läste jag P C Jersild i SvD. Han hade som f d tjänstgörande inom psykiatrin reagerat på artikeln förra söndagen där Stina Oscarson skildrade tvångsinläggning inifrån s a s. Han har också ett viktigt perspektiv. Ja, vi har alla mer eller mindre rätt att göra dåliga val, antingen så att vi själva tycker det är alldeles utmärkta val, även om idioterna i omgivningen inte förstår det, eller också kan det hända att man är utomordentligt medveten om att det är ett dåligt val, men man gör det ändå. Men jag tänker att det är betydligt lättare att själv göra dåliga val och försvara dom för sig själv, oavsett om det rör sig om ena eller andra varianten. Sen är det kanske värre att stå bredvid, antingen man är proffs eller närstående, och se någon fatta förödande dåliga beslut. Man vill hindra någon från att hoppa från bron, som Jersild skriver. Det kan man förvisso ha flera olika motiv till, men oavsett det vill jag nog hellre ha en omgivning som tror att det är bättre att hindra hoppandet. Hur mycket tvång som då ska till, nej enkelt är det inte.