lördag, 30 oktober, 2021


det där lätta kaoset, när man står där med många bunkar runt omkring, smorda formar till fruktkakorna, fläskfilé som ska putsas, lök som ska hackas, kryddburkar som ska hållas reda på och alltihop nästan på en gång, ja då händer det att jag undrar om det där var en så bra idé egentligen. Men nu, när fruktkakorna lossnade elegant från formarna, (nästan) allt är diskat och klockan just ringde att den där middagsgrytan är klar – ja, nu känns det som en väldigt lyckad idé alltihop. En sorts metafor för livet, mitt i kaos – också ett litet, mycket milt och dessutom självförvållat kaos – kan det kännas övermäktigt, och sen kommer lättnaden.

I morgon får vi fikasällskap av en vän, som nog kan behöva lite kaffe utefter vägen och jag är väldigt glad att hon tänkte på oss som en möjlighet. Och jag har ju pepparkakor iaf. Fruktkakorna är kanske lite för lite lagrade, jag får se hur jag tänker i morgon.

En bra förmiddag, och ungefär vid matdags dök solen upp, så maken sitter nu på ett värmande fårskinn i fåtöljen på den inglasade. Jag kan faktiskt inte minnas en höst med så väldigt mycket dimma, men det kan bero på dåligt minne hos mig.

Nu ska jag samla ihop mig till eftermiddagens projekt. Dels ska jag göra en gryta, tre middagar, en äts i morgon och sen ska jag göra två fruktkakor, den ena till Äldste. Smöret ligger framme och blir rumsvarmt som bäst.

Sen läste jag P C Jersild i SvD. Han hade som f d tjänstgörande inom psykiatrin reagerat på artikeln förra söndagen där Stina Oscarson skildrade tvångsinläggning inifrån s a s. Han har också ett viktigt perspektiv. Ja, vi har alla mer eller mindre rätt att göra dåliga val, antingen så att vi själva tycker det är alldeles utmärkta val, även om idioterna i omgivningen inte förstår det, eller också kan det hända att man är utomordentligt medveten om att det är ett dåligt val, men man gör det ändå. Men jag tänker att det är betydligt lättare att själv göra dåliga val och försvara dom för sig själv, oavsett om det rör sig om ena eller andra varianten. Sen är det kanske värre att stå bredvid, antingen man är proffs eller närstående, och se någon fatta förödande dåliga beslut. Man vill hindra någon från att hoppa från bron, som Jersild skriver. Det kan man förvisso ha flera olika motiv till, men oavsett det vill jag nog hellre ha en omgivning som tror att det är bättre att hindra hoppandet. Hur mycket tvång som då ska till, nej enkelt är det inte.

Eller iaf tror att man är det. I den där broschyren om beredskap, så står det ju nånstans att man ska ha lite kontanter hemma utifall att. Jo då, lugnt, tänkte jag. Vi brukade få ett kuvert med en femhundralapp av svärmor på julafton, så den har jag haft liggande. Sen pratade vi om just det där med kontanter, maken och jag, häromdagen och jag höll glatt upp femhundringen och maken sa, lite tveksamt, – ‘men är den där giltig?’, och jag bara – ‘men så klart!’. Sen hade nån dag efter nån försökt lura på en affär en en falsk sedel och tidningen publicerade bild på den falska och en riktig och minsann, inte såg min reservvaluta ut så. Jag gick in på Riksbankens hemsida och då stod det att min sedel gick ut sommaren 2017. Ah. Vi fick den ju Julen 2016 och sen dog svärmor på våren och lägenheten skulle tömmas och vi bytte själva lägenhet och allt, så jag missade det där med ogiltig sedel. Nu kan man skicka in den till Riksbanken, som numer tar 200 för bytet. Men jag kan ju få 300 åtminstone som reservkontanter. Suck.