Nyss hade vi fem minuters solsken. Men jag tog den – numer – vanliga promenaden förut. Jag har klippt och duschat maken, tvätten är på tork och snart är det dags att laga iordning laxen, senapssås med dill och gräslök, det får det bli. Jag satsar alltid på mat som är enkel att laga här på fredagarna, eftersom jag blir lite matt av det här duschandet. Sen är jag, trots nix-registret, hemsökt av käcka människor som säger – ‘hej Lilja, jag hoppas du har en fin dag, jag heter Nånting och har en rolig överraskning till dig. Jag ringer från ica-kuriren/ Bjärechips (?!)/ valfritt lotteri’, och där nånstans tar det alltid slut när jag säger – ‘nej tack’ och lägger på. Jag har iofs funderat på det där med att dom hoppas att jag har ‘en fin dag’, om jag skulle säga att nej du, jag har en ganska trist dag och kanske lite nageltrång också, men jag gör förstås inte det. Jag vet att dom följer sin samtalsmall och att det är ett tråkigt men dock jobb. Men jag vill verkligen inte.