tisdag, 26 oktober, 2021


Eller kanske inte fyllda, men beredd på en ny vecka matmässigt iaf. Det här var nog första gången jag handlat utan att den där ljudslingan om att man ska hålla avstånd och handla ensam, nu håller jag ju avstånd och handlar ensam. Och förut i dag hämtade jag ut en ny kulled till kökskranen, den kom till instaboxen som finns vid coop och det fungerade utmärkt. Jag har skruvat fast den också och själva strålen är lite annorlunda än den var förut och fast jag alltså har stått där och skruvat fast den, så blev jag förvånad.

Jag hann hem till det där danska programmet om att skapa grönytor med mer växter för insekter och fjärilar. Det är lite intressant att så många tycker det blir slarvigt och fult, man vill kanske ha vilda blommor, men då ska det vara blommor som är snygga och helst växer upp fort också. Ja ja, naturen är inte alltid samarbetsvillig på det sätt man skulle önska. Jag kommer att fortsätta titta.

Lite konstig form blir det om degen är lite varm när man snurrar in den i gladpack över natten, men doften är det inget fel på. En tröst i diset och dimman här.

Mitt i allt här kom en trivial insikt, som inte drabbat mig förrän nu. Jag är lite trög, ja, och har en medfödd förmåga att gissla mig för både rimligt och orimligt. I stället för att se allt jag misslyckats med under åren skulle jag kunna tacka Gud för att jag ändå orkat och kunnat det jag gjort. Om jag hade kunnat se framåt där för sjutton år sedan, så hade jag nog knappt trott att det skulle gå. Nu får jag fortsätta därifrån, kanske med lite mer ödmjukhet.