Då vaknade jag. Både för tolv timmar sen, när maken skulle till badrummet, och nyss. Då, i natt, tog det sen två timmar innan jag slumrade till igen, och det var var väl anledningen till att jag somnade förut efter maten. Jag kände bara att jag var tvungen att lägga mig på soffan med Morris-tyg och vila lite, och så blev det så här. Nu har maken fått sin eftermiddagsmedicin (en kvart försenad) och disken är nerplockad i diskmaskinen, så jag får väl börja nån sorts eftermiddag nu. Jag brukar ha lite startsträcka när jag sovit på dagen. Alldeles innan jag somnade tänkte jag på min farfar, som alltid ‘vilade middag’, med en rund grön kudde under huvudet, på soffan i köket. Dessförinnan hade jag funderat på det här med att vara inspärrad, ja jag har både lyssnat på Karl Hedin och läst Stina Oscarson. Nu är jag varken älgskytt eller anorektiker, mentalt sett mer älgskytt skulle jag gissa, men en skrämmande bild av samhällets funktioner oavsett. Och så ska jag på nytt konfronteras med samhällsrepresentanter på onsdag. Det är väl skillnad? Jo, jag hoppas ju det, men den där mentaliteten att man har makt över någon, den kan finnas på olika platser. Jämför gärna min kamp för att maken skulle få behålla sitt handikapparkeringsintyg.