fredag, 22 oktober, 2021


Jag förstår ju att ingen kan besvara den för mig, -‘när har man gjort tillräckligt? Finns den gränsen?’. Jag minns ju den där tiden när maken blivit sjuk och låg inlagd, först på avdelning och sen på rehab och jag åkte dit varenda dag, 55 km enkel resa, för att ge honom en känsla av att jag fanns där för honom, men också för att kunna följa hans framsteg och hur man jobbade med honom. Ganska fort sa mina stöttepelare att det där håller inte, du måste vara hemma åtminstone en dag i veckan, annars håller du inte. Jag tror, så här långt efteråt, att dom hade rätt. Det är väldigt svårt att själv kunna se vad som är rimligt, var gränsen går för vad man orkar, var man behöver egen rehabilitering i en svår situation. Och numer har jag ingen som drar den där gränsen, som jag inte ser och förstår själv. Jag tror ju att jag vet bäst själv, jag tror att jag borde orka mer än jag gör. Det finns ju så många människor som lever under förfärliga omständigheter och inte har något val alls, varför ska jag få någon hjälp av någon?

Nu är det klart, soligt men ganska blåsigt. Man höll på med något projekt med kyrktornet, så kyrkan var låst och man kunde inte komma in vare sig för att tända ljus eller för den delen tvätta händerna. Men när jag åkte hem ringde mobilen och precis då skuttade ett rådjur över vägen. Det visade sig vara handläggaren från kommunen, men hon ringde upp mig när jag kom hem, det var liksom enklare så. Nu har vi bokat en tid nästa onsdag.

Sen regnar det en skvätt igen förstås. Men efter middagen kör jag ändå till kyrkogården, när vi har ätit lax med saffranssås. Jag tittar på väderprognosen för Yngste, i morgon sjunker temperaturen till +21, men då åker han ändå hem. Bara tanken att långsamt kunna promenera runt i värme, att kunna slå sig ner någonstans med en kopp kaffe och någon sorts bakverk, visst vore det härligt. Även om det just nu känns alldeles oöverstigligt långt bort, av många anledningar. Och inte blev det något stjärnfall i går kväll heller. Visserligen var det alldeles stjärnklart, men så vitt jag förstod skulle stjärnfallen ses tydligast i trakten av Orion och där var ju fullmånen i starkt sken, inte mycket kunde konkurrera där, så jag gick in igen.