Det är alltid en lättnad på tisdagskvällen, då finns det minst en veckas mat hemma. Men den här högra armen känns, om man säger så. Det är nog inte läge att sova på höger sida i natt, men ingen feber eller så. Och jag har haft kontakt med stackars Yngste, som alltså råkade ut för två timmars försening med flyget, så han var framme väldigt sent. Nog är det ändå rätt märkligt att han kunde sitta hemma hos oss och köpa biljett till fotbollsmatch och eventuellt se Zlatan i aktion. En del saker fungerar häpnadsväckande nog som före pandemin.

Den här flyende tiden visar sig på olika sätt, nyss klagade jag över min pepparkvarn och nu har min enkla beredningsskål visat tecken på att ge upp, en spricka i övre kanten. Jag tittade på skålar på maxi, men dom som fanns där var fem liters, och det är lite mycket. Men då är det ju bara att gå in på nätet och skicka efter det man vill ha. Det hade förmodligen inte varit lika självklart före pandemin.