måndag, 18 oktober, 2021


Jag kan inte riktigt koppla det här att vi ska lite hastigt få en ny vaccination i morgon, men jag ska se till att vi är där i tid. Kanske tar jag också med makens glasögon på färden. Vi köpte ju nya i våras, men skalmarna var betydligt för trånga och jag orkade liksom inte lasta in honom i bilen för att ordna det och hans gamla glasögon hade inte katastrofalt sämre styrka, så han gick tillbaka till dom, men kanske kan jag slå två flugor i en smäll i morgon.

Sen tänker jag redan på det här med Julen. Yngste ska titta efter tågbiljetter och ev semesterdagar när han kommer tillbaka hem och plötsligt slog mig det här hur datum och dagar ser ut. Avlastningen förstås. Vi har ju var fjärde vecka, vilket då innebär att det där i slutet av december skulle betyda 28-31 december och det kanske inte är så lyckat, vare sig i början eller slutet. Tisdagen är för all del fjärde dag Jul, men jag vet inte hur det ser ut för Yngste, eller för den delen resten av familjen, där. Och fredagen är nyårsafton, det är kanske inte heller så lyckat vare sig för min goda vän eller för maken. Som det känns nu kommer jag antagligen att tacka nej just till det tillfället. Det hade inte varit bättre med veckan innan förstås. Ah ja, men jag avvaktar lite med besked till boendet.

Och jag har tittat på sängar. Hästens går helt bort, numer är dom ju svindyra, vi köpte deras madrasser när vi flyttade från Uppsala och skaffade den sängram vi fortfarande har, men hästenmadrasserna var totalslut efter knappt tio år, så dom har liksom höjt sin ambitionsnivå sen dess. Dux har iofs madrasser i rätt höjd och är betydligt billigare än Hästen då, 13 tusen styck, men Ikea är då högre och ännu billigare. Så många val.

Nu steg han på tåget för tio minuter sen, Yngste. Fast han tillbringar rätt mycket av tiden här med besök hos syskonen, så känns det ändå så tomt nu. Jag har hängt det tvättade underlakanet på torkställningen och sängen är hopfälld. Och jag ser oss själva lite på distans, när han är här. Jag som tjatar och fixar, maken som blandar glasklara minnen och reflektioner med ganska förvirrade påpekanden och synpunkter. Hela vårt förvirrade liv blir så tydligt när det speglas i någon annan. I går satt t ex maken i telefon och sa saker, som var helt fel, och när jag hojtar en rättelse blir han – förstås – oerhört störd. Jag kan förstå det, samtidigt vill jag inte att den han pratar med ska tro att det är så det är, det kan också bli underligt. Och nyss här tyckte han att Yngste stod vid fel spår, och jag stod på mig, han gör rätt, han vet. Efter en liten stund slog det maken att visst ja, han skulle ju inte till Stockholm. Nej, och vi hade suttit och pratat om det rätt mycket och länge, men det var plötsligt borta då. När det bara är maken och jag, så märker jag inte det trassliga lika tydligt.