i allt matlagandet. Tvåan skickade ett sms för att fråga när jag tänkt mig, och jag passade på att sms:a svärdottern också. Jag var kanske inte helt hundra på att Äldste kommit ihåg att prata med henne, han själv och äldsta sondottern ska tydligen vara på nån sorts orienteringsträningsjox. Man kan säga att just där är det iaf inte mina gener som slår till. Och Tvåan hade förstås nån sorts kakor på gång, som hon tar med, rara hon.

Jag tänkte med den här pausen att det kunde vara läge för en liten eftermiddagspromenad. Det blev ingen under den hektiska förmiddagen. Jag hann inte mer än tänka tanken, så hällregnade det. Flexibel som jag är, så tog jag ner extrasängen från vinden då, och när det var klart sken solen. Och, fantastiskt nog, sken den hela min lilla korta promenad. Jag går inte särskilt fort, men jag tänker nu att jag kanske ska utöka sträckan lite nästa vecka, fortfarande en kort promenad visserligen. Det är rätt härligt att komma ut. Hur länge jag anser att vädret och underlaget är rimligt får vi väl se.