Fast när jag gick lilla promenaden, så var det frost i gräset en bit bort. Det närmar sig, kölden och mörkret. Nästa vecka ska jag nog plantera ljung både på gravarna och i dom egna krukorna.Men jag är väldigt tacksam över ljuset där ute. Jag jagade rent av ut maken på en minipromenad på vår svalgång här. Men nu sitter han stilla och lyssnar på Brandenburgkonserterna, gott så. Jag funderar på all städning som borde bli av, men det händer ju inte så mycket av det. Det är nog lika bra att jag går ut i köket och plockar in disk i maskinen och sen tar tag i den blivande söndagsmiddagen. Om det bara varit maken och jag hade jag sett det som tre middagar, nu fryser jag visserligen in tre påsar, men jag räknar att det går åt två till Yngste, maken och mig. F ö är det konstigt att det inte ens är två veckor tills vi byter tid igen. Och sex veckor tills jag plockar fram adventsljusstaken.