onsdag, 6 oktober, 2021


Han gick igenom alla tänkbara kurvor, läkaren. Och jag tittade på alltihop utan att bli så märkbart klokare, att min puls hade gått upp i går vid lämnandet av maken var väl inte så oväntat, men det visade ju att mätningen fungerade ändå. Men alltså inga mätbara fel, inget förmaksflimmer eller så, mycket tacksam för det. Fast mina spridda incidenter blir inte helt bra ändå förstås, men en dag i taget förstås. Och min bilresa gick strålande, jag kan nästan tycka att jag hittar nu. Vi har haft en fin kväll och skrattat så mycket, tacksamhet för det också. Kanske lyckas jag sova bättre i natt utan sladdar.

Det är en halvtimme kvar tills den snälla människan ska ta bort sladdarna. Och jag satte mig helt fridsamt i ett väntrum, det jag satt i förra gången, men då kom det någon och tyckte att jag skulle flytta till ett annat och inte mig emot. Jag utgår från att man hittar mig ändå. Hittills har jag haft en fin dag, jag och Tvåan hämtade kycklingsallad med belugalinser på McDonalds. Sen hade hon bakat, förstås, nån sorts goda sega kakor till kaffet. Och lilla hunden, som verkligen är rätt stor numer, har vacker päls som fastnade i enorma mängder på min svarta jacka. Jag tror att jag lyckades rolla bort det mesta. Men just nu är det paus här, ett mellanrum i tiden.

Om jag skulle dela ut ugglor skulle väl sömnen i natt närmast få en och en halv. Nu läste jag visserligen om en entusiastisk sömnforskare här i lokaltidningen, och han ansåg att man verkligen inte behöver mer än 5 1/2 eller sex timmars sömn, så då är det kanske ok ändå. Men jag hade ont i många olika leder och så var jag bekymrad över sladdarna (som fortfarande sitter fast), och till slut lade jag ett par kuddar under knäna och det blev lite bättre eller också var jag jättetrött vid det laget. Hur som, när jag sen ansåg att det var lönt att gå upp, så kände jag att det var inte läge för den vanliga morgontekoppen, här behövdes kaffe. Två muggar. Sen tycker jag det är knepigt att koka bara en portion gröt, så jag hade köpt en bägare vaniljyoughurt i går, men varför man blandar i små bitar mörk choklad i det där gruset man kan strö över, det begriper inte jag.

Men nu ska jag tvätta badrumsspegeln om nu nånting skulle hända mig under bortovaron från hemmet. Jo, jag fattar att om något fatalt händer, så kommer Äldste att ha större problem än en ev kladdig badrumsspegel, men ändå.