Fast nu sover jag ju inte så väldigt bra annars heller, och sladdarna och dosan gjorde väl inte det hela bättre. Jag medger att jag tycker det är bra att andra natten kommer jag att få sova själv och inte ha ansvar för makens badrumspromenader, för efter maten här åker vi till avlastningen. Jag har gått promenad i dimman, som nu har lättat, och sen har jag kokat svartvinbärsmarmelad. På diskbänken står en form lasagne, som jag ska värma upp. Makens väska är packad, han vet inte att tidningen TÅG ligger där också med senaste numret. När det kom förra veckan tänkte jag att det var bättre att spara det.

När jag kommer hem efter att ha installerat maken ska jag skriva lista till handlandet, sen ska jag sätta mig ner och bara vila lite och senare i kväll handlar jag.

Sen var det lite märkligt för mig, som verkligen suttit i rätt stor isolering, att ge mig ut i folklivet i går (med avstånd förstås). Jag hade sett filmsnuttar på svt om hur man ska leva klimatsmart, korv stroganoff ska lagas av quorn och havregrädde och så, och sen kommer jag ut i myllret i närmaste större stad. Väldigt mycket är ombyggt sen jag tog körkort där förstås, men oj så många matställen (hur dom nu överlevt pandemin) och hur pass klimatsmart det är vet ju inte jag, och sen var det klädaffärer nästan överallt, och så vitt jag minns är klädindustrin inte precis nyttig för klimatet. Och folk myllrade på, jag mötte borgmästaren, som sa att han nyss varit i Bryssel och där var det betydligt trängre. Å andra sidan hade alla munskydd ute och inne där. Men jag sitter här med min sopsortering. Ja ja.