tisdag, 5 oktober, 2021


om ett litet paket förstås här på eftermiddagen. Jag hade skickat efter en parfym och så fick man ett bonuspaket också, så det gick inte in i postfacket och då får man åka och hämta. Nu har man dessutom rivit en vägg i den minimala postlokalen, så det får plats fler personer där inne, i dag var vi fyra rentav. Sen, när jag ändå var ute och åkte, så passade jag på att köpa parmesan och frysta svarta vinbär, så att jag har till nästa sats marmelad. Vinbär, inte parmesan förstås. Och sen har jag ätit lite choklad och tittat rakt framför mig, men jag tror att jag ska borsta tänderna och lägga mig i sängen kanske, med sladdarna. Hittills sitter alla sladdar fast, och det är jag tacksam för. Men det ser bisarrt ut med den här härvan, det måste ju vara marginal så man t ex kan gå på toa. Nu tror jag inte att man kommer att hitta något, men jag ville ändå utesluta det man nu kan.

Den där dagliga, fast man kanske inte kan kalla den daglig, sorteringen, när man upptäcker att äldsta tidningen var daterad 26 juli. Fast komposten slänger jag oftare. F ö när jag kom fram till det karantänsäkrade boendet med maken, så visade det sig att jag glömt packa strumpor (jag tvättade dom i går), men det är rätt nära, så jag åkte helt enkelt hem efter tre rena par. När jag kom tillbaka satt maken med en bricka med fika på rummet. Ja, på fredag em hämtar jag honom som vanligt. I morgon äter jag lunch med Tvåan före läkarbesöket och sen åker jag söderut till min goda vän. När jag tänker efter är det närmare till henne efter läkarbesöket där norrut än vad det var när jag åkte till den andra väninnan, och dessutom är det nog fortfarande rätt ljust när jag kommer fram i morgon.

Fast nu sover jag ju inte så väldigt bra annars heller, och sladdarna och dosan gjorde väl inte det hela bättre. Jag medger att jag tycker det är bra att andra natten kommer jag att få sova själv och inte ha ansvar för makens badrumspromenader, för efter maten här åker vi till avlastningen. Jag har gått promenad i dimman, som nu har lättat, och sen har jag kokat svartvinbärsmarmelad. På diskbänken står en form lasagne, som jag ska värma upp. Makens väska är packad, han vet inte att tidningen TÅG ligger där också med senaste numret. När det kom förra veckan tänkte jag att det var bättre att spara det.

När jag kommer hem efter att ha installerat maken ska jag skriva lista till handlandet, sen ska jag sätta mig ner och bara vila lite och senare i kväll handlar jag.

Sen var det lite märkligt för mig, som verkligen suttit i rätt stor isolering, att ge mig ut i folklivet i går (med avstånd förstås). Jag hade sett filmsnuttar på svt om hur man ska leva klimatsmart, korv stroganoff ska lagas av quorn och havregrädde och så, och sen kommer jag ut i myllret i närmaste större stad. Väldigt mycket är ombyggt sen jag tog körkort där förstås, men oj så många matställen (hur dom nu överlevt pandemin) och hur pass klimatsmart det är vet ju inte jag, och sen var det klädaffärer nästan överallt, och så vitt jag minns är klädindustrin inte precis nyttig för klimatet. Och folk myllrade på, jag mötte borgmästaren, som sa att han nyss varit i Bryssel och där var det betydligt trängre. Å andra sidan hade alla munskydd ute och inne där. Men jag sitter här med min sopsortering. Ja ja.