söndag, 3 oktober, 2021


Just när jag skulle ta på maken andra sandalen efter hans eftermiddagsvila, så ringde det på dörren. Det var en av favoritpersonerna i närheten, så jag drog fram en fåtölj och tänkte att maken och jag tar vårt kvällsté lite senare. Det var roligt att sitta en stund utan att ha bråttom i väg, som det annars kan vara. Sen skulle jag så småningom dela medicin och upptäckte till min förvåning att en sorts tablett var slut, dvs det fanns bara en kvar i burken. Det går åt tre om dagen. När jag kollade på receptet, så hade jag tagit ut en del mediciner tre dagar innan jag fick ta ut just den sorten, så sen hade jag glömt den. Nu var det dessutom så att läkaren, när maken var där, sa att kanske skulle han inte alls ta just den. Men jag vet att det var rätt komplicerad insättning av den, så jag ska väl inte bara sluta. Jag får väl hämta ut mer i morgon helt enkelt. Hur det nu går, hon pratade ju också om att vi kanske kunde övergå till sån där färdigpackad medicin, och det har vi ingen erfarenhet av. Jag får väl se vad apoteket säger i morgon.

Vackert det också, med alla färger på löv, som fortfarande sitter kvar. Lite duggade det, när vi gick in i kyrkan. Vi var inte särskilt många, det blir en barntillställning i eftermiddag, som säkert är rätt välbesökt. Men vi firade Mikaelidag ändå, för länge sen var det en av årets stora högtider. Det berodde förstås inte bara på det kyrkliga, det var en av årets skattebetalardagar och skatt har ju alltid betytt mycket.

Jag har varit ute på den vanliga (numer vanliga) promenaden. Det är lite skillnad på söndagar, nästan ingen trafik, men folk gör andra saker. Sen läste jag SvD, som kom i dag – så bra att få sitta och läsa i lugn och ro. Dödsannonserna förstås, och jag läste och mindes. Han som sa ‘pengar är inget problem’. Men det fanns rätt många problem ändå, förstås. Och man kan gå från oljeutvinning till miljöorganisationer och med rätt mycket kaos i livet däremellan.