När jag tittade på väderappen så var det regn, regn, regn fram till tisdag mitt på dagen. Fast Tvåan ringde när jag bäddade sängen och hjälpte maken på med kläderna och sen gick jag ut. I solen – hela tiden med hörlurarna instoppade, så praktiskt att kunna prata samtidigt som man gör annat. Fast nu är det inte alls sol längre, så jag lyckades tydligen pricka in dom tjugo minuter som det var fint. Sen pratade jag också med Äldsta och jag hann gå till systemet också. Så nu har jag fått luft och motion och social samvaro på avstånd visserligen. Jag tänker att jag kanske ska koka lite rabarbermarmelad sen, den där doften brukar pigga upp också. Med maten blir det förstås ärtsoppa, den goda egenkokta, och så sån där dansk ost på knäckebrödet till.

Sen fick jag i går en bild i fb-flödet, en tre år gammal bild av dom oljetryck maken fick från sin mormors hem. Så det betyder att det var tre år sedan Äldste och jag stod ute på gården där, vi tittade på sädesärlan, som fortfarande var kvar och på den lilla tjurkalven som gick på åkern bredvid. Och sen kom makens kusiner ut på trappan och sa att nu hade dom samlat ihop dom minnessaker dom ville ha. Bra så, vi nickade, dom packade in sig i sin bil och åkte för sista gången därifrån, och Äldste och jag andades bokstavligen ut. Äntligen.