The never ending story. Ja, jag suckar. Det ringde en optimistisk man och ville att vi skulle testa larmet. Jo visst, sa jag, och tryckte på knappen. Och det lät och lät och lät och efter en betydlig tid svarade den gladlynte och jag bekräftade att vi hörde varandra, och sa tydligt – ‘så nu är det klart’. Men det betydde inte alls att han å sin sida slog av knappen, eller hur det går till, för larmgrejen här började låta som den gör när man larmar efter en stund. Och den lät och lät och lät, ännu längre, och jag försökte ringa upp honom som startade det hela, men han var förstås upptagen av annat samtal. Och till slut svarade då den där stackaren som är längst bort i kedjan, och jag förklarade ganska utförligt att vi inte alls larmat, det beror på någon kommunikationsmiss i första ledet. Inte vet jag om han fattade, det verkar vara behov av typ en hjärnkirurg för att få till det. Det måste vara fel, antingen på systemet eller på den info man ger.