torsdag, 23 september, 2021


Hon kom, stackars människan, i regnet. Men hon var energisk, med lätt tysk brytning, och hon medförde en ny toasits, lite förbättrad design, kanske lättare att rengöra. Vi får väl se. Och hon lyckades att fixera hjälpmedlet vid sängen, en sorts ställning som maken har hjälp av när han ska ta sig ur sängen. Och jag har beställt gummidoppskor till makens käpp på nätet, för det får man numer skaffa själv. Vi fick en ny förteckning över hjälpmedlen med telefonnummer och mailadress ordentligt angivna, så det var väl bra. Sen tänker jag att när hon säger – ‘finns det nåt annat ni skulle vilja ha eller behöva?’, ja hur i all världen ska jag veta det, jag vet ju inte vad som finns. Sen regnade det ännu mer, men till slut blev det lite sol. Maken kunde se dessa små regnbågar, som blir när solen passerar genom kristallkronan i sovrummet. Jag borde förstås tvätta den också. Sen tog jag tag i vaniljrutorna, som vi har till kaffet, så nu har vi ett litet förråd.

Lyckligtvis regnade det inte så mycket från början, mer lite duggande när jag gick ut, tredje dagen jag tar mig samman för promenad. Fast det blev mer regn innan jag hann hem. Innan jag klädde på mig ringde jag v-centralen för att få en tid för att mäta blodtrycket, man skulle ringa tillbaka 9.10. Så bra. Det hade varit ännu bättre om jag inte haft mobilen på mute. Jag tyckte det dröjde lite väl länge. Men jag ringde ett nytt inknappat samtal och bad så väldigt mycket om ursäkt, när vi väl fick kontakt. Hon ville ge mig en tid vid 13 i dag, men då kommer ju den kommunala arbetsterapeuten, så jag ville ha en annan tid. Mmm, sa hon lite tveksamt, kanske femte maj då? Och jag hojtade ‘femte MAJ?’ och hon upprepade – ‘ja, femte maj?’. Jag sa då att jag tror du menar oktober, fast du säger maj, och tyvärr ska jag till den där ekg-mätningen då. Oj då, jo visst var det oktober, men hon kunde hitta en tid nästa onsdag förmiddag, så vi kör på det. Dessutom, innan v-centralen hann ringa tillbaka, så ringde en bekant på den andra telefonen och vi började prata. Eller hon började iaf, men jag förklarade situationen och vi gjorde helt enkelt en paus när v-centralen hörde av sig. Det var ju så att den uppringande tydligt förklarade att hon har så många aktiviteter att det är svårt att hitta tiden att ringa till mig. Jo men, så kan det vara. I morgon t ex skulle hon på hörselkontroll – ‘du kanske har märkt att jag har problem med hörseln?’, och jag sa nåt neutralt. Men jo, jag har märkt det väldigt länge. När vi satt bredvid varandra i sammanträdessituationer och hon, med mycket tydlig artikulation och volym alltid sa – ‘vad säger han? Jag hör inte, han pratar så otydligt’. Det är självklart väldigt besvärligt, men att hela tiden tro att det är omgivningen som borde skärpa till sig hjälper inte. Sen är hon väldigt bitter över saker som hänt i ett tidigare gemensamt sammanhang, och jag är inte människa till att komma ihåg exakt vad som stod i olika rundskrivelser eller, för den delen, exakt vilka som var med på en resa till Tallin 2005.

På vår innergård gör man just nu en väldig insats, häromdagen beskar någon körsbärsträden, men nu håller man på med buskarna och kaprifolerna och allt möjligt och samlar ihop den enorma mängden ris och kvistar. Jag tänker att den kanske blir en ny vår.