nu har jag inte instagram, men jag har förstått att väldigt många lägger upp bilder på sin perfekta tallrik, sina söta barn, den underbara solnedgången och allt som är snyggt. Många vill att det ska se bra ut. Nu är det inte aktuellt för mig, menig får jag medge att det inte är särskilt självklart att visa upp det stökiga. Underbaraclara lade visserligen på sin blogg upp en bild på en totalt orenoverad separattoalett och fick väldigt många glada tillrop. Men det är hon det. Jag tänker att många av oss håller ändå nån sorts social yta mellan oss själva och omvärlden. Det är kanske ett skydd både för en själv och för den stackars omvärlden. Jag tänkte på det där i går, när någon frågar hur det är, så svarar jag förstås – ‘jo, men det är rätt bra’. Vad skulle jag annars säga? Jag kan inte ösa min trötthet och oro över vem som helst, i princip inte över någon. Att jag sitter här och ängslas över maken, och dessutom nu över mig själv, vem skulle jag säga det till? Och vem skulle behöva ta emot det? Och jo tack, natten var inte alls bra. Nästan varenda kväll när jag lägger mig är det med nån sorts oro, rätt långt ifrån det där idealet att sovrummet ska vara en lugn plats med harmoni och vila. Jag andas ut igen när dygnet har kommit så pass långt runt att jag står framför handfatet på morgonen och kammar håret och dagen har börjat. När barnen var små hände det visst att nätterna var knepiga, ett barn hade nattskräck, ett barn sov väldigt lätt, ett barn hade ofta mardrömmar – jo visst, men jag tänkte då att det var en fas, det går över. Men där jag står nu finns inte den tanken. Maken växer inte ifrån sina problem, jag kan väl anta att det snarast blir knepigare. Men vem som sen än frågar – jag svarar att ‘jo, men det är rätt bra’, det är det enda tänkbara alternativet. Jag har en lapp på tavlan bredvid skrivbordet ‘Sometimes when I say ‘I’m okay’, I want someone to look me in the eyes, hug me tight and say ‘I know you’re not’. Men det får gå. Nu ska jag resa mig upp och grädda kycklingleverpaté och stoppa in i frysen sen.