torsdag, 9 september, 2021


Min vän kom hit och vi åt den där kycklingleverpatén, som jag tjatar om. Sen skulle jag göra i ordning en spenatpaj, som vi skulle tugga på till kvällen, men plötsligt var ugnen inte så samarbetsvillig. Det tog längre tid än jag trodde att få den hyfsat gräddad. Men vi lät den stå och svalna här i köket och gjorde en utflykt. Vi tittade på Tvåans sommarhus, som jag inte sett på länge. Så mycket dom gjort, så bra. Sen åkte vi upp till Äldste och sondöttrarna och jag fick visa deras hem. Och sen åt vi spenatpajen när vi kom tillbaka. Iofs åt vi lite ost också. Och sen kunde vi sitta ute, en fantastisk kväll, så varmt och fint. Det där att få någon annans perspektiv är ovärderligt. Tacksam för hela dagen. Och i morgon kokar jag ägg och brygger kaffe till frukosten.

Jag andas förstås ut också, det lär man göra oavsett. Där i går när jag kommit hem satt jag mest stilla i fåtöljen och tittade rakt fram. Tankarna snurrar förstås, åren som gått, hur mycket orkade jag då, hur mycket orkar jag nu. Sen är det också det där att jag lovat mig själv att hjälpa maken så länge jag står upp. Jag vill att han ska ha ett så bra liv som möjligt och än så länge är hans bästa liv det jag kan ge honom.

Sen plockade jag fram den mindre klockan med siffror i taket, den som maken inte gillade. Han har ju med sig den med större siffror, men jag saknar det när jag vaknar på natten här, så nu gjorde jag så här. Det var bra. Jag vaknade ett par gånger, men kunde somna om igen. Och jag vakande innan larmet gick på, jag kunde duscha utan minsta oro och så en snabb frukost. Och i dag kunde jag åka till den där morgonmässan i närmaste kyrkan, tacksam för det. Tvätt surrar lite, limpor jäser och lite mat står och tinar på diskbänken. Avhållen vän kommer vid lunchtid. Samtidigt har jag på ett sånt där fånigt program med folk som vill köpa hus i solen, befriande underligt. Fast visst skulle jag vilja ha lite mer sol.