tisdag, 7 september, 2021


Det här har varit min målbild det senaste dygnet. När jag kom hem efter att ha lämnat maken på avlastning, så skulle jag ta en mugg kaffe och en dammsugare. Jag svängde om kondiset på vägen hem och gick också in på Lindex och köpte en liten t-shirt till äldsta sondottern. Och nu sitter jag här. Fast kommunen ägnar sig åt att klippa häckarna och har stängt av en massa parkeringsplatser i närheten.

Och jag måste säga att avlastningen hade skärpt till sig. Maken hade fått en extra sittkudde och rentav en stol han kan sitta och äta vid det lilla bordet. Tacksam för det.

Det finns ingen som har en sån svärdotter som jag. Hon hade kollat v-centralens schema i morgon, ett återbud, så jag är inbokad på läkartid 8.15. Jo då, jag tog den förstås. Och nu är jag lite skakig för det. Ska jag ta upp tid på vårdcentralen? Och så tänker jag – om jag skulle råda någon annan skulle jag tycka det var helt rimligt, men inte för mig själv. Tänk att jag har någon som är så omtänksam och som kan och vet.

Allt det där man inte begriper. Man=jag, alla andra fattar väl. Jag tycker ju att kommunens hemsida är väldigt trögmanövrerad, men jag traskade runt ett tag på den och hittade till slut ett telefonnummer för hjälpmedel, telefontid 8-9. Så här i morse ringde jag, automatisk telefonröst förstås (vi har telefontid 8-9, ja jag vet det, det är därför jag ringer nu), om du vill tala med sjuksköterska tryck 1, och så nåt jag inte riktigt hörde, men jag tryckte det då. Sur person i andra änden, när jag förklarat mitt ärende – nej, du får ringa upp igen och trycka 1. Så då gjorde jag det, förklarade mitt ärende och då börjar byråkratin. Har ni sjuksköterska som kommer hem varje dag? Nej. Har ni hemtjänst då som kommer? Nej, men vi är på något sätt sorterade under hemtjänsten eftersom vi har larm. Vad är hans personnummer? Ja ha, ni har växelvård. Ja, då vet jag inte hur man gör med det här. Jag ringer upp dig under dagen. Och vid det laget var jag rätt trött på alltihop. För en halvtimme sen ringde hon mycket riktigt tillbaka, men nej, det var inte kommunen, jag ska ringa vårdcentralen för att få förskrivning därifrån. Så nu har jag tre ärenden till vårdcentralen. I morgon tänker jag, för just nu orkar jag inte.