söndag, 5 september, 2021


Vi kände inte riktigt för att titta på dom där tävlande familjerna här på kvällen, så vi satsade på ett nytt avsnitt av The Crown. Sån tur att vi numer har tillgång till den, maken klagar på vad han uppfattar som bristande historiekorrekthet, men han tittar med entusiasm ändå.

Och jag har sorterat medicin som vanligt på söndagskvällarna. Jag fick inte till det riktigt med apoteket förra veckan, men jag får ta mig samman. Såna där detaljer som måste ordnas kan ibland ta en stund att lyckas genomföra. Det finns än så länge medicin, men det börjar bli rätt ont om en del burkar hemma hos oss.

Vi, som annars är begränsat sportintresserade, satt och följde finnkampen under eftermiddagen, vädret var ju strålande och Stadion är en stilig arena. Iofs är det roligare för oss när det händer nånting på Sollentunavallen eftersom makens föräldrahem ligger precis på kanten, så då skriker vi ‘där’ lika ofta som vid nån sportprestation. Jag är lite småstressad inför kommande vecka, men jag har stillsamma planer och dom inbegriper förstås sovande. Hoppas kan jag väl alltid.

Fast jag hade velat sova lite mer, så är det ju. Ändå var jag mest tacksam att jag ändå kom upp i tid, så det blev inte alldeles jättestressigt, bara normalstress. Och den hittills svalaste morgonen efter midsommar, +10, när vi klev i bilen. Men det var ljust och vackert, årets konfirmander i kyrkan ffg, och jag ler lite milt över hur ungdomars mode förändras. Numer är tydligen gossarna väldigt klippta t ex, det ser lite rart ut. Efteråt pratade jag lite med en liten familj, där mamman inte var med i dag, förståeligt nog eftersom hon fött en liten gosse i torsdags. Storasyster såg behärskad ut. Och den nyblivne morfarn sa – ‘ja, jag tycker det blir lättare för varje gång’ och fnissade. När barnbarn två skulle komma lät dom bli att höra av sig innan det var helt klart, för han hade tydligen varit stressad när ettan föddes. Men nu var det lugnt.

Och tacksamhet i dag över det där matlagandet i veckan, ena sortens kycklinggryta var precis så god som jag hoppats. I går slog jag till och kokade marmelad på ett kilo frysta plommon, det blir så vacker färg. Men i dag ska jag inte göra något husligt alls. I går tog vi ett avsnitt av The Crown till, vi tittar oss långsamt framåt i tiden, nu var Philip ute på sin förfärliga femmånadersresa. Och jag fäste mig vid den korta sekvensen när någon hovfunktionär informeras om att adjutanten Mikes fru vill skiljas, han har hört det av någon som var på the hemma hos någon kusin, som i sin tur hade hört det av någon som osv, och den äldre funktionären säger torrt – ‘halva Storbritannien är alltså informerat?’, och jag tänkte att redan före sociala medier fanns informationskedjor.