Självklart vill jag inte oroa barnen med mitt eventuella mående, men jag kände att samtidigt som jag informerade om att det är avlastning nästa vecka, så var det rimligt att jag kortfattat beskrev varför jag ändrar mina egna rutiner där. Jag hoppas att dom inte blir oroliga, för det hjälper ju inte. Dom har sina liv med glädjeämnen och svårigheter som jag inte kan dela eller ens hjälpa till med. Det är också en sorg för mig att så mycket är begränsat här och nu. Jag har en avhållen vän, som brukar säga – ‘jag vill bli en sån där morfar som steker plättar’ och det är en fin tanke, som jag gärna hade velat ha. Ja, i mitt fall mormor eller farmor då, men principen. Men man får leva det enda liv man har.

Och nu är maken klippt och duschad, tvätten skvalpar och snart blir det lax med remouladsås. Solen skiner och det är ganska varmt och vackert. Fikonträdet verkar ställa in sig på höst redan, men citronträdet blommar.